Tankar

Jag är väldigt tacksam för att vi lever i ett land där alla har rätt att älska vem man vill och att alla sortes familjekonstellationer är tillåtna, dock inte accepterade av alla men ändå att man har rätten till det som alla "vanliga" människor ser som rättighet och självklarhet.
Men det är en lång bit kvar tills  HBTQ personer befinner sej på samma trappsteg som hetro i familjefrågan..

Om man jämför ett gift hetropar som är nyblivna föräldrar mot 2 gifta flator som är nyblivna föräldrar så är det stor skillnad. Hetropar behöver aldrig få frågan "hur gjorde ni barn", "vem är pappan/donatorn" , "hur kom ni fram till vem som skulle bära barnet". Och framföra allt så blir båda juridiska föräldrar när barnet föds utan några som helst funderingar. Men vad är det som är så självklart att det faktiskt är mannen i det gifta paret som är den biologiska pappan?

För vår del så har vi hela tiden vart öppna med hela processen kring att bli föräldrar och har svarat på alla frågor. Har hela tiden tyckt det är viktigt att folk i vår omgivning förstår och inte kommer på egna historier om hur vår älskade lilla L kom till. Och framförallt hur vi tänker.
Men det jag blir arg på är att trots att jag älskat vårt barn sen innan hon var född, och att jag har vart med och "tillverkat" henne så har jag ingen som helst rätt att kalla mej juridisk förälder förens jag har ansökt om adoption. Absurt att man måste adoptera sitt eget barn! och det är enbart för att vi inte tog hjälp av den svenska sjukvården utan vände oss till klinik i Danmark. Blir "straffad" för att vi valde att ha en okänd donator, för i Sverige så är donatorn känd och barnet har rätt till att ta kontakt med den den dagen barnet fyller 18. Men varför? Kan förstå att barnet kanske undrar om sin genetiska bakgrund, men nåt annat än en donator är ju inte den personen. Det är aldrig nån som kommer att få kalla sej pappa eller förälder, att vara förälder är djupare än så.
Vi anser att donatorn är bara nån som har hjälpt till, precis som att någon donerar blod så har den personen donerat DNA för att någon ska kunna skaffa barn.

Om vi hade valt att skaffa barn via den svenska sjukvården så hade jag blivit juridisk förälder när lilla L föddes, men kan fortfarande inte förstå vad skillnaden i lagstiftningen är. För hon hade fötts på samma sjukhus, blivit folkbokförd på samma adress och fått samma föräldrar.
Jag känner mej lika mycket som förälder som vem som helst, men den som kommer i kläm är trots att lilla L. För om det skulle vara så att Carina skulle förolyckas innan adoptionen är genomförd så har L ingen som kan föra hennes talan, även om jag är hennes mamma så får jag inte föra hennes talan för på pappret är jag inte hennes förälder... För mej är hon min till 100% i både kött och blod men enligt byråkratin så är hon bara ett barn som råkar bo på samma adress som mej..

Familjen

Snart 3 veckor sen Loo kom till världen, galet vad tiden går fort!

Tänker inte skriva så mycket om förlossningen, bara att det gick nog som vi hade föreställt oss. Med oss, barnmorska och undersköterska närvarande kom lilla Loo till världen.
Och måste säga att jag är väldigt imponerad utav personalen, vilket kunnande och framförallt vilken fingertoppskänsla dom har. Man kände sej väldigt trygg att ha dom omkring sej, och dom verkligen engagerade sej i just oss, precis som dom engagerade sej i alla andra par, som om det inte fanns nån annan än just det paret..

Under vår tid på intag, förlossning och BB så fick vi träffa ganska många olika personal. Endel var mer bekväma än andra med att vi var 2 tjejer, och inte 1 kille och tjej. Men överlag så var det ingen "big deal" för nån av personalen.
Dom flesta bara tog situationen som den var och att det var 2 mammor med sitt barn. Behövde inte fundera över att förklara hur jag var närstående till Carina utan alla bara visste. Precis som det är här hemma i samhällena, folk bara vet att det är Emma och Carina.. Fast nu är det ju familjen istället :D

Efter att ha vart hemma dom 10 arbetsdagarna jag har rätt till så är det imorn dags att återgå till arbetet. Och dags att börja ta tag i allt pappersarbete inför närståendeadoptionen.
Vi var i kontakt med familjerätten i veckan och dom har alla uppgifter dom behöver för att lägga ner faderskapsutredningen och ska lämna det vidare till nämnden som beslutar.. När det är klart så är det tingsrättens tur att ta tag i adoptionen.
Så det ska skrivas klart personliga brev, dras ut personbevis och så klart ska dom ha betalt med.
Mycket som ska fixas bara för att jag ska bli juridisk förälder till lilla L, enbart för att samhället inte hänger med i utvecklingen. För hade vi tagit hjälp i Sverige med att skaffa barn så hade jag per auto blivit juridisk förälder när L föddes. Men nu tog vi inte hjälp i Sverige och då måste jag adoptera mitt egna barn, vår underbara unge.

Lilla Loo

Så var hon tillslut här, 8/1 en dag efter BF. Fast om man räknar efter sista mens så var det rätt dag..

Lagom lång och lagom tung.
Älskade lilla Loo 

Bäst före datum.......

39+ 1 Ja där är vi idag, julen tog vi oss förbi liksom nyår.. Men nu är det inge vidare att vänta längre, hade vi fått bestämma så hade nyårsdagen vart en bra dag för skrutten att komma... Dock är vi inte riktigt på samma bana när det gäller det, det blir när den vill..
Tar minst ett snack varje dag om att IDAG är en bra dag att födas på, men antar att skrutten har en annan bra dag... Men om man ska gå efter BF så är det faktiskt 6 dagar kvar..

Dom 16 dagarna som har gått sen vändningen, har gått rätt så bra, skrutten har inte vänt tillbaka sej utan istället fixerat sej mer och vill komma den tänkta vägen.
Alla värden och mått har vart till Bm belåtenhet..

Har stött på lite funderingar från folk runtomkring. Många frågor har vart om hur allt har gått till.
Vi har svarat på dom frågor vi har kunnat svara på, för vi har verkligen inget att dölja. Och det är bättre att berätta än att folk hittar på egna förklaringar på saker och ting.
Och vad vi har upplevt så är folk väldigt nyfikna, Bm, tjejerna på familjerätten, arbetskolegor, familj och vänner. Ingen som har sagt till oss att dom tycker vi gör fel, att vi är 2 tjejer som skaffar barn. Folk undrar mer "vad vi blir" mamma och mamma? eller säger man kanske mamma och pappa? eller säger man nåt annat......
För oss är det självklart att det blir mamma och mamma, men kanske är det så att skrutten kommer på nåt annat när den har blivit större. Det är inte så stort för oss som det verkar vara för andra, vi är flatfruarna som blir mammor...

Så nu är det bara att fortsätta vänta på att dendära bestämda skrutten ska komma så vi får lära känna den som vi längtar så vansinnigt efter...

Akrobat bebis

Den 18:e var det då dags för det där vändningsförsöket som vi helst hade sluppit. Hoppades in i det sista att skrutten skulle vända sej själv, googlade en massa på olika små husknep om hur man skulle kunna påverka den där inne så den kunde vända sej.. Men alla knep vi provade funkade tyvärr inte..
Så vi var rätt övertygade om att det inte skulle gå att vända den alls, inte ens med en doktors hand.

Kl 8 på morgonen skulle vi vara på förlossningen, Carina skulle vara fastande ifall skrutten skulle börja må dåligt och behöva komma ut.
Väl framme så togs vi emot av en Bm som visade in oss på ett rum, det var rummet där vändningen skulle ske. CTG kopplades på och skulle vara på en stund tills maskinen hade godkänt kurvorna. Så fick Carina även en nål i armen, där hon senare skulle få läkemedel så vändningsförsöket skulle kunna genomföras..
Efter kontrollerna så fick vi lämna rummet och gå och sätta oss lite i dagrummet, för läkarn skulle inte komma förrens efter 9.

Så kom doktorn, och det gick ruskigt fort.. Carina fick lägga sej ner, läkarn kollade med ultraljud hur skrutten låg. Bm sprutade läkemedlet, Bricanyl som ska göra så livmodern slappnar av dessutom får man en ordentlig hjärtklappning och blir skakig.
Så hävde sej läkarn mer eller mindre på Carinas mage och försökte snurra på skrutten bakåt, den korta vägen, men det gick inte.
Så tog han nya krafter och försökte att skrutten skulle göra en framåt kullerbytta istället. Det var riktigt kämpigt för Carina,  och tillslut sa hon ifrån att det fick vara bra.. Men då var det inte mer än 10 sekunder kvar sa läkarn och rätt som det var så var skrutten där den skulle. På huvudet men rumpan upp!!
Med ett nytt ultraljud så bekräftade läkarn att det faktiskt hade lyckats! Helt otroligt, vi var helt inställda på att det faktiskt inte skulle funka. Fast det fanns ju inga garantier för att den skulle stanna i det nya läget, men hoppas kan man ju alltid
Så var det dags för ett nytt CTG, i 1 timma skulle det vara på nu. Man ville se så skrutten verkligen gillade läget, och enligt kurvorna och värdena så gjorde den faktiskt det. Dock var den inte lika sprattlig som den har vart innan, men inte så konstigt kanske, stackarn var väl helt chockad över vad den precis hade behövt va med om.

Sen var det dags för Carina att äntligen få äta, vi fick fika båda 2 och det var verkligen nåt vi uppskattade. Mest för att det var ett kvitto på att det nu var över, inget mer vändningsförsök.
För om den nu var så att skrutten snurrade tillbaka så fick det räcka med "magmosande", en gång räckte!

Resten av dagen kraschade vi i soffan, helt utmattade från förmiddagens upplevelser,

På fel köl

I måndags var det dag för ett bm besök igen. Som vanligt så skulle magen mätas, blodtrycket tas och lyssna på skruttens hjärtljud. Och så skulle det kollas efter vad som var upp och ner denna gång..
Som vi var ganska övertygade om så låg skrutten med huvudet upp och fötterna ner, vilket innebär att det kommer att bli vändningsförsök..
Dessutom så var måtte på magen inte till bm belåtenhet, den hade inte växt så mycket som den borde ha gjort. Och med tanke på vändningsförsök så vart dom oroliga för att det inte skulle finnas tillräckligt med fostervatten för vändningen.  Så det blev till att gå till förlossningen för att kolla upp skrutten... Blev lite omtumlande för oss, vi skulle ju bara till bm som vanligt och nu var det förlossningen nästa....

1 timma senare satt vi på ett rum på förlossningen och väntade på en bm där. Tillslut kom hon och förklarade att det skulle tas CTG, 2 stora hockeypuckliknande grejer sattes på Carinas mage. Den ena mätte skruttens hjärtslag och den andra mätte sammandragningar. Så i nästan 30 min låg Carina med hockeypuckarna på magen, jag fick sitta i en fotölj brevid och höll handen.
Så kom bm in och talade om att hon var jättenöjd med CTG mätningen och att vi skulle få gå in i nästa rum för att göra ultraljud..
Det var läkaren som skulle göra det.. Vi behövde inte vänta länge förrens han kom. Han förklarade att dom inte misstänkte nåt men ville bara kolla för säkerhets skull. Så nu fick vi titta in till skrutten igen och se hur läget var.. Som vi hoppades på så var allt i sin ordning, tillräckligt med fostervatten fanns det.

Vi var lättade när vi fick lämna förlossningen och bege oss hemmåt. Eller, Carina fick åka hem och jag fick återgå till arbetet..
Den kvällen var vi helt slut båda 2.

Imorn är det vändningsförsök, känns lite sådär. Vill ju inte att dom ska knöla för mycket på skrutten,  men kanske att den vänder sej så vi slipper snitt...

Bebis med stor vilja......

Så har månaderna tickat på.

Nu är det bara 27 dagar kvar till BF och vi börjar nog bli redo för att ta hand om en liten skrutt.
Vägen hit har vart ganska problemfri, Carina har mått grymt bra och bara haft ont av foglossning nån dag efter att ha grejat för mycket.
Idag jobbar hon sin sista dag och sen ska hon vara hemma och ta det lugnt, och vila. För just nu är det dåligt med sömn på nätterna för Carinas del. Men hoppas verkligen det blir bättre för henne nu när hon kan vila när hon vill under dagen..

Tiden har gått så vansinnigt fort! Det kändes så långt borta när vi plussade, men nu är det mindre än en månad kvar tills vi får träffa den som vi pratat med varje dag och klappat på i magen..

Dock är det nu så att vi står inför att bebisen inte har vänt sej och ligger i säte, alltså med rumpan ner.. Så på måndag blir det ett extra besök hos BM för att kolla läget, har den inte gjort nån kullerbytta så blir det vändnings försök.. Vi hoppas verkligen att den kan få till en kullerbytta och hamnar rätt så det kan bli en vanlig förlossning. Annars blir det snitt, inget vi vill men går det inte att vända bebis så går det inte.....