Ingen mera hemlighet

Att berätta för familjerna var något vi verkligen hade väntat på. Att tillslut få berätta vår hemlighet och sluta med dom vita lögnerna..

Vi började med mina föräldrar. Jag, Carina, min mamma och pappa och min ena broder satt vid deras köksbord och åt middag, och bara väntade på rätt tillfälle... Och det fick bli när min andra bror klev in i köket.. Jag reste mej och hämtade ultraljudsbilderna och sa att vi hade lite kort att visa..
Mamma öppnade kuvertet och fattade först inte vad det var hon tittade på, sen utbrast hon "det var en jädra tur jag satt ner" Ingen annan runt bordet fattade vad hon vimsade om, men ganska snart fick dom andra se bilderna med och snart var samtalet igång om När? Var? Hur? Och naturligtvis tyckte dom att det var ruskigt roligt.

Sen var det Carinas föräldrar som stod på tur. Hos dom tiggde vi till oss en fika som så många ggr förut. Satt och pratade lite om allt och ingenting, tills vi sa att vi hade lite bilder att visa. Carinas mamma fick kuvertet och öppnade.
Hon tittade på dom, och tittade på oss, tittade på korten igen och frågade om det var vad hon trodde.
Sen frågade hon vem av oss det var. Carinas pappa började gråta, precis som vi hade trott, och sen kom även frågorna från dom.
Vi trodde att dom redan hade räknat ut att Carina var gravid (med tanke på att hon inte drack så mycket kaffe och undvek endel saker), men dom hade inte anat nåt alls. Eftersom vi hela tiden har sagt att vi inte skulle ha barn så hade dom inte ens funderat i dom banorna.