KUB-testet

Veckorna tickade på  efter plusset.
Eftersom vi inte ville berätta för någon innan vi hade gjort första ultraljudet och sett att allt var ok så var det bara att lossas om som att allt var som vanligt. Förutom att Carina alltid körde när vi var bortbjudna och att hon drack väldigt små mängder med kaffe. Våra familjer reagerade på det där med kaffet och då fick vi ta till en liten nödlögn om att hon var risig i magen eller att vi precis hade druckit. Och dom köpte förklaringarna...

Tid till Kub test bokades. Kub innebär att man kollar sannoligheten för att barnet skulle ha nån DNA avvikelse, tex risken för Downsyndrom. Men det var inte därför vi bokade tid, för vi ville ha ett ultraljud och se så allt var ok med skrutten..

26:e Juni i vecka 11+6 skulle vi få titta in. Tror aldrig jag har vart så nervös, Carina hon var superlugn och sa att det är inte så mycket vi kan påverka. Är det inte ok så är det inte ok, då får vi försöka igen...
Men så fort barnmorskan tog uldraljudsproben på Carinas mage så såg vi det vi ville se, ett liiiiiitet hjärtat som tickade på som bara den :D
Allt var bara bra med den och risken för Downsyndrom var väldigt liten. Men det viktigaste var ju att det fanns ett litet liv med viljan att stanna där.
Vi fick med oss en massa bilder hem som vi knappt kunde sluta titta på, försöka fatta att vi faktiskt skulle få bli den lilla skruttens föräldrar.

Nästa steg blev att berätta för våra familjer.