Reflektion

Tiden går så vansinnigt fort!! L har firat sin första födelsedag och går numera istället för att hoppa fram på rumpan.
Känns inte som det var ett år sen vi fick hålla L för första ggr. Ibland vill man bara kunna stanna tiden till när hon var sådär alldeles ny och liten. Och inget annat fanns.
Men sen ska man ju inte sticka under stolen med att det faktiskt inte bara var super när L hade kommit. Carina sov väldigt dåligt dom första 3 månaderna, och mådde sådär.
Jag kraschade psykiskt, var ett nervvrak och fick diagnosen panikångest och ångest. Började gå i terapi och började få ordning på skallen igen. I början efter min krasch så vågade jag inte ens hålla L, jag var rädd för att jag skulle få nån attack och tappa henne.
Så när jag var nära att bryta ihop totalt så sökte jag för mina besvär, fick diagnos och blev remiterad till Wille, en kurator. Och det var absolut det bästa som kunde hända, hade inte klarat av det själv.
Det har inte vart lätt men lätt värt det! Såhär 1 år senare så är besöken glesare och håller på att fasas ut till att stå på mina ben själv utan Willes hjälp. Lite scary känns det och just nu är det de största oron, att inte få gå till Wille mer.
Jag har fantastisk familj och vänner runt mej som vet om vad för resa jag har haft det senaste året.
Framförallt så har jag en fantastisk fru som sparkat mej åt rätt håll och stötta när det har vart skit. "I med och motgång" "I glädje och sorg"

Sen har det klart hänt en massa andra saker som har gjort det senaste året både till det bästa och till det värsta...
Vi är grymt tacksamma för vår dotter och för det livet vi får leva, och för att vi får möjlighet till att vara en vanlig familj fast med 2 mammor.

Vi får se vad 2016 har att erbjuda, vi har våra drömmar och tror man tillräckligt mycket så går det!!

Odlingslåda

Lite mer än 1 månad hemma ihop med L. Helt underbart! Dock saknar man såklart sin "partner in crime" fru, men eftersom hon jobbar 2 skift så innebär det att vi har en massa tid ihop iallafall :D

Många har frågat, redan innan L var född om jag ska bära nästa barn? För det första kanske det inte är en fråga man kommer på innan barn nr 1 har kommit ut och sen kanske det inte är så självklart att man vill skaffa fler barn.
Men vi har pratat om det och om det skulle bli syskonförsök så kommer Carina även denna ggr att vara den gravida mamman. Jag har ingen som helst önskan om att bli gravid och har aldrig haft heller. Det är lixom inte min "grej". Men har förstått att många tycker det är konstigt att man inte vill, men för mej är det inte konstigt alls.

För många andra flatpar så verkar det ganska vanligt att man "turas om" att bli gravid. Fördelen är ju att det finns 2 som kan bli gravida, funkar det inte för den ena så finns det chans att den andra kan bli gravid.
Om man ser på det viset så är det verkligen en fördel att va flata, det är tyvär nackdel att vara bög för då måste man blanda in en tredje person om man vill ha barn.. Det skulle vart lika lätt för alla som vill att skaffa barn.

Läste en artikel på aftonbladet om en tjej som hade skrivit några kloka rader om att man kanske ska tänka en xtra ggr innan man frågar folk om dom inte ska skaffa barn.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article21487124.ab

”Innan ni frågar ett ungt gift par som har varit tillsammans länge när de kommer att bilda familj… innan ni frågar föräldrar med ett barn när det är dags för ett småsyskon… innan ni frågar en singel i 30-årsåldern om/när han eller hon planerar att skaffa barn för att ”ni vet, klockan tickar”. Bara sluta”.

”Ni vet inte vilka som kämpar mot infertilitet eller som sörjer ett missfall eller som kämpar med hälsoproblem. Ni vet inte vilka som har relationsproblem eller är stressade eller som känner att tajmingen är fel. Ni vet inte vilka som precis håller på och försöker få barn eller syskon. Ni vet inte vem som har bestämt sig för att inte vilja skaffa barn just nu eller aldrig. Ni förstår inte hur er, så kallade oskyldiga fråga kanske kan skapa ångest, smärta eller frustration”.

"Utvecklingsfas"

Har vart hemma i 1 månad nu och det mesta flyter på. Fått koll på det mesta och även att det kan va ok att det inte blir så mycket gjort nån dag. Vilket jag hela tiden har sagt till Carina innan, men känns ibland som man bara går runt och dräller en hel dag fast det är ju inte så.
Enda tiden man "dräller" är när L sover, och har tänkt att den tiden ska tillägnas fotointresset lite. Men det har inte hunnit bli så mycket tid med det än.. Men lite knåpande har det blivit iallafall.

Vi har lyckats klara av en utvecklingsfas som det så fint heter. Just denna innebar att L tvärvägrade att lägga sej, både på dagen och på kvällen. Hysteriskt skrikande med avbrytande hostattacker och mammor med lite dåliga samveten eftersom vi inte gick och tröstade henne. Men det gav resultat med, idag när hon skulle sova middag så vart det inget gnölande alls. Det gav ju inget att låta som en hel hjord med galna elefanter.
Så nu när "pip och lip" fasen nästan är över så har vi fått tillbaka vår glada unge som hittar på bus så fort man vänder ryggen till.

Dessutom verkar det som att L börjar få en bra nattsömn och det är absolut inget vi är ledsna för :D

Tjänstgöring på flatslottet

Dagarna har verkligen bara sprungit iväg. Längtan efter semester har kommit och gått, semestern likaså. Arbetsdagar har plöjts igenom samtidigt som Carina har fått sina dagar att gå här hemma..


7 ½ månad har gått sen vi blev 3 och nu är det skifte på flatslottet!
Igår gick jag av från min sista jour på väldigt länge, lilla L´s säng flyttade över till min sida igår och idag var det Carina som fick ställa klockan och bege sej till arbete. From idag och ca 8 månader framöver kommer det vara jag som ska få tillvaron att flyta på här hemma, med allt som det innebär. Och det började bra..... Inte ens en vanlig macka med leverpastej lyckades jag fixa till L på morgonen, alldeles massakrerad tuggade hon dock i sej bit efter bit. Så jag tror ändå det vart godkänt i slutändan.

Det är inte lätt att få ihop allt. För innan har ju alltid Carina vart hemma när jag har vart ledig.
Men än så länge har första dagen överlag gått rätt bra, nybörjartur tror jag.. Nu handlar det om att få till rutinerna och hinna med lite andra saker som inte handlar om att mata, aktivera eller sova lilla L.

Så nu handlar min nya tillvaro om mat, kräk, blöjor, prata dada och baba språk. Lite annorlunda mot att jobba på en operationsavdelning, fast egentligen inte, när jag tänker på det så är det inte mycket som skiljer sej egentligen.

Adoptionsprocessen

Att bli juridisk förälder till lilla L har vart en egen liten resa... Men vi har vart ganska pålästa genom googlande och olika forum på nätet, och vi insåg att det är något som kommer att ta lite tid..

November 2014 tog vi kontakt med familjerätten i vår kommun och berättade att vi ville dra igång ett nedläggande av faderskapet ang bebisen. Ett möte bokades in ganska så snart efter telefonsamtalet.
Familjerätten låg i samma lokaler som socialkontoret, i ett väntrum med möbler som var fastskruvade rakt ner i golvet satt vi. Efter en liten stund kom kvinnan vi skulle träffa och hämtade oss, vi vart insläppta genom en låst dörr och visade genom korridorer och in i ett litet rum. Där inne stod det ett stort runt bord i mitten med 2 stolar på vår sida och 2 stolar på andra sidan med en flyktdörr bakom.

Vi fick träffa 2 väldigt trevliga kvinnor som hade hundra frågor om det mesta som rörde vårt kommande barn. Var, när, hur, våra tankar kring allt om att bli föräldrar och mycket mer. Framför allt var dom väldigt nyfikna eftersom dom aldrig hade haft hand om ett sånt här ärende.
Men eftersom inte barnet var fött så kunde dom inte göra mer än att anteckna det som framför allt Carina sa, för nån annan än hon kunde inte kräva att faderskapet skulle läggas ner. Enligt byråkratin var jag som vilken vän som helst som följde med..

Så var det bara att vänta på att världens finaste unge skulle komma till oss, för visst är det väl så alla föräldrar tycker om sitt barn. Det finns inget sötare än just deras barn :D
8 Januari kom den där söta ungen, och i några dagar njöt vi bara att det lilla livet som hade kommit till oss. Men ganska så fort började tankarna gå på att vi måste ta kontakt med familjerätten och dra igång hela processen.. Vi hade dock missuppfattat dom lite, för vi behövde inte göra nåt mer när det gällde nedläggningen av faderskapet, det enda som fattades i dokumentet var lilla L personnummer och det kom automatiskt till socialkontoret. Så nu var det bara på att vänta på ett beslut från socialnämnden så att vi sen kunde gå vidare med adoptionen.

Och så kom beslutet vi hade väntat på. faderskapet var nedlagt!

Under tiden vi väntade på det så hade vi redan skickat in papper till tingsrätten. Varsitt brev skickade vi in, jag fick skriva varför jag ville adoptera min dotter och Carina fick skriva varför hon ville att jag skulle adoptera hennes dotter.....
Såklart skulle det sättas in pengar till dom med så att dom överhuvudtaget ville läsa våra papper...

Gick inte lång tid efter att vi hade skickat in papperna tills att familjerätten ringde och ville påbörja adoptionsprocessen på riktigt. Ett möte bokades in och denna ggr var det jag som skulle stå i fokus.

Så satt vi igen i väntrummet med fastskruvade möbler, samma kvinna som sist kom och hämtade oss. Återigen vart vi insläppta genom den låsta dörren, men denna ggr vart vi invisade på kvinnans kontor. I en mer avslappnad miljö än sist slog vi oss ner runt ett runt bort.
Då var det dags för alla miljoners frågor, och det var verkligen frågor om allt.
Eftersom dom aldrig tidigare hade vart med om denna sortens adoption så ville dom att det verkligen skulle gå rätt till, så dom sa att dom gör hellre för mycket än för lite..

Efter 1 timmars utfrågningar så vart det dags att bestämma datum för nytt besök. Denna ggr skulle dom komma hem till oss och se hur vi bor.
Hembesöket var verkligen avslappnat och det kändes som man satt och pratade med vem som helst, 1 timma pratades bort. Fick reda på att dom ville ha utdrag från kronofogden och försäkringskassan så att dom hade på papper att jag inte hade massa skulder och att jag inte hade vart långtidssjukskriven de senaste åren. Sen var det bara för dom att skriva ihop allt dom hade fått reda på och lämna dokumentet till socialnämnden som skulle besluta i ärendet 27:e april. Sen skulle dom skicka ärendet vidare till tingsrätten och så var det bara för oss att vänta.....

11:e maj fick jag ett sms från Carina, posten hade kommit och ett brev från tingsrätten till mej fanns med. Eftersom jag var på jobbet så bad jag henne öppna det!!
Där stod det vi hade väntat på, äntligen var jag juridisk förälder till lilla L!!
På dagen 4 månader efter att lilla L föddes så togs beslutet att jag även på pappret är hennes mamma.

Nu kan vi leva som en "normal" familj, om det nu finns nåt som kan kallas normalt..........

Äntligen!

Idag kom brevet vi har väntat på. Nu är jag äntligen juridisk förälder till lilla Loo!!

Vardag

Man kan tro med tanke på inläggen här att vi inte gör annst än att grubblar. Men vi pysslar med det mesta på fritiden.. Ett av intressena är geocaching - en slags skattletande aktivitet... Man får både frisk luft och motion, dessutom får man se platser man aldrig hade sprungit på annars. Vi har tex suttit på ett berg, fikat  och blickat ut över stora delar av kommunen ända bort till horisonten..
Alla platser är inte extravaganta men unika i sitt slag.